Saltstänk, kapell och fiske i Kuggören3 min read

Av Carl-Henrik Rapp - den 05 augusti 2020 - Inga kommentarer.

Saltstänkta klapperstenar och ett kapell som stod färdigt 1778.
Kuggörarna andas verkligen historia, och är ett av det finaste fiskeläger vi besökt i Sverige.

Kuggörarna, eller Kuggören, som det också kallas, är en liten ö som ligger precis utanför Hornslandet i Hudiksvall.
Med sin karaktäristiska form liknar ön nästan bokstaven u och är förbunden med Hornslandet via en kort vägbank.
Vägen slutar vid en vändplan och vid en parkering på Kuggörarnas sydligaste del.
Här får man ställa bilarna, eftersom att bilar är inte tillåtna på Kuggörarna.
Men hur man skulle kunna få in en bil vid stigen som leder mot husen på ön är en gåta.
Därför använder ortsborna skottkärror för att transportera varor till de små fiskehusen och fritidshusen på ön.

Fiskeläget ligger vid en havsvik som löper in från norr och skapar en naturlig hamn.
Kring havsviken ligger ett trettiotal bostadshus och båthus med tillgörande kajer och bryggor.
På ön ligger även ett gammalt kapell som stod klart 1778.
Kapellet fick tyvärr sina kyrkoskatter bestula i början på 2000-talet, men byggnaden är fortfarande ståtlig där den spänner upp sig på öns högsta punkt.

Det finns även en väderstation belägen på halvön och kanske har du någon gång hört en nyhetssändning nämna just Kuggören?
På den nordvästra delen av ön finns också en labyrint och på öns sydvästra del finns ett gravfält från sen järnålder.

Men förutom natur och kulturupplevelser bjuder ön på framförallt fiske.
År 2016 fanns det tre yrkesverksamma fiskare som bodde på Kuggörarna.
En av fiskarna är 69-årige Karl-Erik Åström som driver Åströms Fisk.
I sin fiskebod säljer han rökt fisk såsom abbore, sik och lax.
Men den odlade laxen har han inte mycket för och vill inte veta av.
Inte heller rökta räkor är något han verkar gilla.
– Sånt håller de på med på västkusten, jag rör inte odlad lax heller, säger han, när jag samtalar med honom.
Det visar sig att laxen tog slut redan i juni.
– Då ses vi nästa år, sa jag och Karl-Erik skrattade gott och vinkade adjö från sitt lilla hus.
Vad jag förstår enligt en artikel från lokaltidningen Hela Hälsingland, så lever han snålt och försörjer sig endast på fyra månaders fiske och trivs med ensamheten på ön.

Och jag kan förstå honom.
Lugnet och skönheten på ön går nästan att ta på.
De charmiga dassen på öns östsida som pekar mot Finland.
Ljudet från vågskvalpen, fiskmåsarnas sång och båtar som puttrar långt där borta vid horisonten.
Här, i det vackra reservatet, kände jag frihet och lugn.
På en ö som känns som att den ligger vid världens ände.
I den gamla Gävlebohamnen som till en början endast användes för säsongsfiske.
Här trivdes jag som aldrig förr.
Hit kommer jag att återvända när tillfälle ges.
Må den lilla ön aldrig förändras.

Kuggörens kapell från 1778.
Ännu en bild av kapellet.
Ett av alla ljuvliga hus på Kuggören.
Dassen som pekar ut mot Finland.
Den som har detta läge kan skratta sig lycklig.
Ett av öns alla båthus.
Kapellet igen, det går inte att få nog.
Ännu ett båthus på ön.
Pittoreskt så det förslår!
Den första synen man får av lägret.
De karaktäristiska dassen, men skottkärra brevid.

Liknande inlägg



Skriv en kommentar