Ibland när man åker någonstans överraskas man negativt och ibland positivt.
Att bege sig till Ängskärs havsbad visade sig vara av det senare slaget.
Jag har under flera månader varit nyfiken på Ängskärs havsbad.
Efter att ha läst en artikel på FreedomTravel om just Ängskär, blev jag än mer intresserad av att ta en tur dit.
Det krävdes lite övertalning eftersom Lena gärna ville vara hemma – men ack vilket bra drag av oss att besöka havsbadet.
Vi valde en vacker lördag i augusti – en dag som vi egentligen planerat att ta oss till Rullsand, men blivit lite avskräckta av att läsa om långa köer till badet.
Det kan väl inte vara lika mycket folk i Ängskär?, det var så våra tankar gick under de knappa två timmar det tog att köra dit.
Väl vid Campingen var det väldigt fullt med bilar, särskilt eftersom vi kom till lunchtid.
Tur i oturen var att vi hittade en parkeringsplats relativt fort och snabbt tog oss ner till stranden.
En strand som inte alls var speciellt stor eller direkt inbjudande.
Eftersom jag läst på lite i förväg visste jag att det fanns fina klippor att ligga på en bit längre bort.
Det blev alltså en liten promenad längs skogsvägar, getter och blåbärsris.
Men knappa tio minter senare kom vi fram till en ledig plats på en klipphäll.
Här möttes vi av en värmande 27-gradig sol, heta, rundade och härliga klippor och en utsikt över ett spegelblankt hav.
Ett hav som dessutom var inbjudande varmt denna heta augustidag.
Det slutade med att vi spenderade fem timmar på de underbart varma och rundade klipporna.
Ibland överraskas man av platser man besöker – och Ängskär är definitivt en sådan positiv överraskning.
När hösten och vinter kommer krypa sig på, är Ängskär en plats jag kommer att besök i minnet och drömma mig tillbaka till.
En plats jag inte kan rekommendera nog att besöka, om man likt oss, gillar att sola och bada.
På tillbakavägen mot bilen hittade vi även på Havtornsbuskar, något man inte ser så ofta om man inte bor vid havet.
När eftermiddagssolen infann sig och folket som låg på klipporna började att röra sig hemåt, då funderade vi på om vi skulle ta en tur till Öregrund, som ändå ligger hyfsat nära Ängskär.
Vi rörde oss sakta mot staden – för att inta en middag från en vagn som sålde Thaimat.
Eftersom att solen började gå ner mot horisonten passade vi på att gå mot klipporna för att bevittna solnedgången.
Öregrund är nämligen den enda staden på ostkusten där solen går ner ”i havet”.
Jag passade på att hoppa i igen i det ljumma havet och se solen sakta försvinna ner över horizonten.
Som i en dröm stryde vi sedan de cirka två timmarna hemåt.
Belåtna och tagna som aldigt förr.
Tänk att Sverige kan bjuda på sådana mäktiga upplevelser.
En solig dag i Ängskär och en solnedgång i den fantastisk vackra staden Öregrund.
